Nu har vi hittat ett spöke – eller egentligen ett spöknät. Spöknät är borttappade eller övergivna fisknät, som trots att de inte ses till kan fortsätta fånga fisk. Även andra djur kan fastna i dem, t.ex. fåglar. Moderna nät är gjorda av syntetmaterial, så de bryts ner mycket långsamt och kan vålla skada under många år.
Ett övergivet fiskeredskap i Öresund…
Är det vanligt? Ja, det får man nog säga. Havsfiskelaboratoriet i Lysekil gjorde i slutet av 1990-talet en uppskattning, som säger att mer än 165 kilometer nät och garn förloras varje år, bara i den svenska delen av Östersjön. När fiskebåten Tacitus från Borstahusen letade efter spöknät för några år sedan hittade de 18.000 meter nät, och man uppskattar att man årligen samlar in mer än 65.000 meter i Sverige – men det räcker ju inte!
Gör det något? Ja. Man har uppskattat att bara fiskfångsten från dessa spöknät är ca 10% av den totala fångsten. Det gör t.ex. att ett par hundra ton torsk om året fastnar till ingen nytta i spökgarn. Sedan fångas ju andra djur också. Att leta upp och hämta upp spökgarnen är därför viktigt, och många fiskare engagerar sig i detta arbete.
Vi har hittat annat också. Dagen har mest gått till sökning och kartering av olika slag; Sjöfartsverkets fartyg Jacob Hägg har varit i området, som vi ser på Kristian Peterssons bild nedan. Jacob Hägg är ett sjömätningsfartyg, som har avancerad mätutrustning ombord. Det underlättar om man är sakletare till sjöss 🙂
R/V Jacob Hägg utanför Bäckviken på Ven
Lite söderut var några dykare och studerade hur det ser ut på botten där man släppte ut gips i Öresund på 1970-80-talen. Det ser ut ungefär som då, meddelas det. Nämligen en massa gips. När det begav sig trodde man att gipset skulle försvinna i vattnet, men så blev det inte. Istället avlagrades gips på botten, och dessutom blev det till en hel Gipsö utanför Landskrona. Det vita som syns på bilden är gips.
Men naturligtvis blev det några vrak också. På bilden nedan ser vi Jan Christensen i arbete med vrakfotografering, för en gångs skull framför kameran.
En annan svårfångad modell är denna skrubba. Normalt är de väldigt duktiga på att kamouflera sig, och smälter ihop med den omgivande botten. Hade de inte varit fiskar kunde vi kallat dem Nordens kameleonter, kanske. Denna skrubba var dock på uppvisningshumör.
